Ja vilken vecka, vi har träffat prästen för att planera inför
kommande begravning av mamma. Jag känner stor oro för
begravningen, jag kan ej begripa hur jag ska klara den.........
Just nu känner jag mig alldeles tom jag kan ej gråta, jag har
så många fina minnen av mamma men jag kan bara se inom
mig henne den natten på intensiven då hon gick ifrån oss.
2 kommentarer:
Halloj där !!
Du,det är en tung sorg du går igenom..men jag vet att du klarar det, man får styrka, man orkar mer än man tror..livet är inte lätt, inte för någon, och att mista en förälder det är tungt !
Min kompis Karin miste sin pappa nyligen, hon bävade inför begravningen...men hon sa sen att det gick bra, det var sorgligt, men efter det kändes det bättre på nåt vis, som ett avslut...
Tack snälla du för de fina orden inne hos mig idag..
Nu ska jag sätta igång med en rabarerpaj, vi ska till syrran i Salmis ikväll.
Ha det gott
Kraam Anette
Hej,
läste din blogg, känner att det är mycket känslor som stämmer in på min egen sorg när min enda syster gick bort hastigt för ettoetthalvt år sen.
Har fortfarande mina gamla föräldrar kvar.
För mig har det hjälpt att tänka, att min syster hade levt klart sitt liv, o att hon följer oss från andra sidan.
Sista kvällen hon levde, fick vi en sån kontakt, som vi inte haft på ca 25 år, eftersom min syster hade andra problem i sitt liv. Ingen av oss visste då, att hennes liv skulle ta slut.
Känn ljuset i saknaden, gråt när du känner för det o skratta när man kommer på något roligt som påminner om lyckliga tider.
Att saknaden finns, är helt naturligt, men låt den inte få fäste.
Många kramar
värmländskan
Skicka en kommentar